globala i ecuador

I min by ar merparten av invanarna protestanter sedan ca 20 ar tillbaka i tiden, tidigare var det katolskakyrkan som dominerade. Brollop i bergen ar inget man klarar av i en handvandning har i Ecuador. Traditionen bjuder att festligheterna kring brollopet halls i dagarna fyra. Jag och min reskamrat Johanna fick mojligheten att delta under alla dessa dagarna. Det var min vardmamma ( maria) bror som skulle till att gifta sig och da var vi inbjudna. Allt borjar pa fredagen, da ar det stora slaktaredagen. Slakt och vanner kommer med gavor till fastmannen i form av marsvin. Det ar brukligt att hela byn deltar i festligheterna. Det ar inte bara byns marsvin som stryker med denna dag utan aven den nyinkopta ungtjuren gar till slakt. Det var forsta gangen jag har beskadat en slakt och det var ingen vacker upplevelse men det kandes bra att vara med och visa sitt intresse iallafall det var nog mest for deras skull som jag stod och sag pa nar kniven sattes i strupen pa det stackars djuret. Det var dock fint att se hur man tog tillvara pa precis alla delar av djuret, inget ska slangas. Pa kvallen var det dags for marsvinen att ga mot den sista vilan. Vi var hemma hos min vardmammas pappa (aven brudgummens pappa) traditionen bjuder att det ar brudgummens familj som ska ga med gavor till bruden pa lordagskvallen, darfor skulle nu marsvinen forberedas. Vi samlades alla runt den upptande brasan familjen, farbror, faster broder och systrar. Det var en overklig kansla att sitta dar bland dessa manniskor, som om jag vore nedslappt fran himlen och helt plotsligt befann mig har med dessa manniskor, med dessa manniskor som jag inte kanner men anda kanner jag mig hemma med tackvare gastfriheten och det oppna sattet. Sitter runt elden, gloden varmer, roken ligger som ett tacke runtomkring oss. Runt mina ben vaxer hogen med marsvin, slakten gar till sa att man snabbt vrider nacken av djuren sen ar det over. Man doppar darefter ned marsvinet i en stoor gryta med hett vatten, detta for att det ska ga latt att plocka av palsen. Kvnnorna borjar att plocka, sen kommer fragan Quiere pelar? Vill du skala? Ja, skala eller plocka vad man nu kallar det, ja nog vill jag prova far ta detta ogonblick denna nya upplevelse och forsoka leva med den var en del av den, jag skalar. Vi forsoker, blir utskrattade, forsoker igen gar battre och battre men det marks att jag ar nyborjare. Och detta ar nog inget jag vill forfina mina kunskaper i heller det var en fin kvall, en fantastiskt vacker upplevelse men det var varmen fran manniskorna och varmen fran elden som jag vill halla kvar vid och som jag kommer att minnas, slakten och skalningen kan jag gott vara utan. Kvallen blev mork och sen och det blev dags att ga till sangs, vi sov over i Marias pappas hus. Dagen darefter var det stora potatisskalar dagen iallafall for mig och Johanna. Enorma mangder mat skulle tillagas. Vi vaknar pa morgonen gar upp och satter oss vid brasan som haller pa att tandas, brasan vill inte riktigt ta fyr tydligen ar det vedtrana som ar lite fuktiga. Brasan ska tandas for att tillaga maten vid, grilla marsvin och koka soppa i den gigantiska kitteln. Antligen tar elden sig, vi far prova pa att grilla en stund sen ar det dags for potatisskalningen. Ja det ar enorma mangder som ska skalas,vi haller pa i timmar. Jag slanger da och da en blick pa min potatisskalande granne, Manuela, har skalar man med kniv och det ser sa latt och smidigt ut nar manniskorna har skalar men for mig ar det allt annat an enkelt allafall till en borjan. Men efter nagra timmar far jag saga att jag avancerat och jag kanner mig riktigt duktig. Dagen resulterade dock i tva blasor pa mitt hogra pekfinger pga for hart grepp om kniven. Allteftersom dagen gar strommar folket till, det ar familjemedlemmar och folk ifran brudgummens by som samlas. Det ats, soppa ris och kott, potatis, till maten serveras en speciell dryck som bjuds pa brollop den kallas shisha och bestar av vatten, kornmjol och ett speciellt socker som heter panela det ar ett socker som man koper i en klump och har en lte rundare smak, paminner lite om honung i smaken.. Nar morkret kommer ska vi alla vandra mot brudens hem i grannbyn Achullay. Dar ska gavor lamnas i form av potatis och marsvin upplaggda pa ett stort fat, en helstekt gris och lask. Vi vandrar mot byn. det har precis regnat och vagen vi vandrar bestar av vatten polar och lera. vi halkar oss fram, skrattar, ramlar...nastan. Vi vandrar vidare jag haller en liten pojke i handen han heter Joel och ar syskonbarn till Maria. Jag gar dar och ar radd att falla for om jag faller da drar jag med mig lilla Joel ocksa, men jag haller mig pa benen den har gangen. Efter ett tag kommer en bil, vi far hoppa upp pa flaket och sen bar det ivag i morkret. Val framme leds vi ned mot huset, dar har redan brudens familj och byn samlats. Vi far sitta ned, mer mat serveras soppa, ris och rodbetor, kott. nu bars gavorna fram och alla blir tilldelade lite marsvin, en halv banan och lite brod. Under kvallen halls det lite tal pa kichwa. Sondagsmorgon, jag vandrar ned for kullarna. Det ar halvmorkt ute. Det ar for andra gangen jag vandrar mot Johannas hus denna morgon. En stund tidigare kom fallet, nattens regn har gjort stigen till lervalling och tillslut kom fallet, jag fick vandra hemat igen och byta klader, till de enda klader jag har rena, de ar inget fina och passar inte till ett brollop men de far duga. Idag ar dagen for sjalva vigseln i kyrkan, vigseln ska hallas i brudgummens by Sentagusta. Framme i Johannas hus moter mig Rosa, Johannas vardmamma. Jag berattar att jag ramlat, hon skrattar hjartligt. Jag ber att fa lana en bajieta, for varmens skull nu nar jag lerat ned min enda varmatroja. Bajieta ar ett av de typiska kladesplaggen som kvinnorna bar har i byn, som en sjal fast den gar lite langre ned over axlarna. Rosa kommer med baijetan men inte bara den, i famnen har hon en hel hog med kladesplagg, hon vill lana ut en anako det ar ett tygstycke som man virar runt midjan som en kjol och faster med ett vackert vavt band, hon kommer med en blus och ett vackert halsband det slutar med att bade jag och Johanna ar uppkladda fran topp till ta i dessa vackra traditionellaklader. Runt mitt har virar Rosa ett tunnare band, som en hastsvans fast bandet gar hela vagen ned. Kronan pa verket blir till sist hatten, min egen hatt som jag kopte redan en utav de forsta dagarn har i byn, den ar toppen att ha mot kylan pa kvallarna mot solen pa dagarna och for att dolja smutsigt har, jamt. Sa, nu ar vi alla redo for avfard, vi vandrar mot Sentagosto. Nar vi kommer in i kyrkan ar den smyckad med cerpentiner och pappduvor i taket, brudparet med respektive familj vandrar in och satter sig langst fram i kyrkan. Sjalva gudstjansten halls helt pa kichwa sa jag forstar ingeting men det ar fint att sitta med, lyssna pa sangerna och musiken. Mot slutet avger brudparet loftena och sedan far de ga upp pa scenen och mottaga presenterna, ponchos till mannen, baijetas till kvinnan och div koks prylar. Efter kyrkan bar det hem till brudgummen for att ata mer mat. Mandag Vi tillbringar formiddagen i Sentagosto. Vi skalar mer potatis, mer mat ska lagas. Nar gasterna kommit och atit halls en gudstjanst utomhus med korsang och musik. Vi vandrar anya till Achullay mer gavor ska overlamnas, denna gang tjurhuvudet och tjurklovar och lask. Folket ar samlat och pa grasmattan star ett bord uppdukat med mat i alla former. Maten ar till bruden och brudgummen plus brudgummens foraldrar. De ater och matar varandra, om inte brudgummen ater upp allt sags det att han kommer bli en dalig make. Men det ar mycket mat och allt ats inte upp och tiden far utvisa huruvida maken blir god eller ej. Detta var fyra fina dagar, bade att fa se hur ett brollop i bergen gar till men aven att fa komma min familj narmare genom att delta i forberedelserna och jobba tillsammans.