globala i ecuador

Har i Los Rios borjar saker och ting ordna upp sig. Efter att handledarna som Gabriel och jag skulle haft, "Edgar och Wellington", valde att aka till Guayaquil, istallet for till traffen med handledare och praktikanter, var allt en enda stor rora. Vi fick stanna tva dagar extra i Quito och det var med spand forvantan vi sedan reste atta timmar med buss, for att mota vara nya handledare. Var kontaktperson Asa var med, nar vi i Quevedo traffade vara nya handledare Alberto och Esteban. Orgnisationens "president", det vill saga den hogste inom organisationen var ocksa med. Med annu mer spand forvantan satte vi oss pa den buss, som ledde oss till en almuerzo i Vinces.

Under almuerzon i Vinces, fick vi varsitt boende. Gabriel skulle bo hemma hos Esteban, ett mycket enkelt boende utan el och rinnande vatten. Jag fick bo hos var andra handledare Alberto. Har i ecuador handlar mangt och mycket om missforstand och sa var det aven i det har fallet. Vara handledare hade missforstatt Fenocins krav, som sager att man inte far bo i samma hus som sina handledare.

Hur som helst sa blev jag valdigt overraskad pa ett positivt satt, nar jag kom till "San Jose", platsen dar jag skulle bo. Jag klev av den rangliga bussen och skadade den vackra platsen framfor mig. Solstralarna glittrade som silver i floden och mangotraden strackte sina langa grenar ner mot vattnet. Jag blev bemott pa ett valdigt vanligt satt av personerna i byn. Asa som skulle overnatta i byn forsokte forklara for Alberto att praktikanterna inte fick bo hemma hos sina handledare. Alberto sade att jag skulle bo i sonens hus, ett hus som vid den tidpunkten inte hade tak, fonster eller dorrar. Han pastod att det inte skulle ta mer an tva dagar. Eftersom mañanatanket ar val utbrett over saval Ecuador som over ovriga Sydamerika, sa sprack den tidsplanen.

Sa kom det sig att jag under den forsta tiden, bodde hemma hos min handledare. Den forsta tiden i byn var ganska spannande. Svart att beskriva den med ord, samtidigt som jag langtade hem, forundrades jag over hur vacker naturen var. Nagra av personerna i byn, visade mig runt. De visade de val utbredda majs,soja och risfalten. Jag fick aven beskada mangotraden, bananplantorna, citrontraden med mera.

Gabriel, som bodde hos var andra handledare, fick vandra en och en halv timme varje dag. Sedan hade han en dryg halvtimme till Vinces och ytterliggare 40 minuters resa till San Jose. Eftersom han och jag ska samarbeta med att forbereda workshops och dylikt, sa var det nodvandigt att han skulle flytta till ett stalle narmare San Jose. Under narmare tva veckors tid bodde bada tva i Albertos hus, samtidigt som han letade efter ett nytt boende at Gabriel.

 Under forra veckan akte vi med handledarna till Quito, for att fira Fenocins 40 - arsjubileum. Det var valdigt roligt att traffa och dela erfarenheter med vara andra klasskamrater som ocksa var dar.
  I Quito tog Fenocinledningen ett ordentligt snack med vara handledare och papekade ater en gang, att de maste fixa nya boenden till oss. Handledarna akte hem pa en sondag, samtidigt som vi ovriga stannade till onsdag veckan efter. 

 Spanda satte vi oss pa onsdagen pa en olidligt lang resa med buss fran Quito till San Jose. Manga tankar fanns i mitt huvud. Om handledarna inte fixade nytt boende, vad skulle handa da?
Skulle vi behova byta organisation, kanske i Esmeraldas?
Eller i bergen?
Nar vi onsdags anlande till San Jose, var vi beredda pa precis vad som helst.

Val framme mottes vi av en glad familj. Hela sonens hus var sa gott som klart. Det enda som nu saknades var en ytterdorr. Den fanns dar men var inte monterad pa huset. Alberto forklarade for oss att en av oss skulle bo i sonens hus, tillsammans med sonen och hans fru. Den andre skulle bo i Gregorios hus, cirka 20 meter bort. Efter en diskussion beslutade vi att jag skulle flytta till Gregorios hus.

Sa loste sig allting. Familjen som jag nu bor hos ar mycket trevlig. Den bestar av Gregorio, hans fru och deras tre barn, "Esaias", "Melissa", och "Marisol". Tidigt varje morgon gar Gregorio upp, for att jobba pa bananplantagen. Jag har tankt att folja med Gregorio och jobba nagon dag. Det ar en mycket bra erfarenhet. Dessutom ser jag fram emot att se gryningssolen, resa sig over bananfalten.
Soliga halsningar Torbjorn Sandstrom