Dansanta dagar i Quito!

Sa sags vi igen. Alla hade fatt lite mer farg i ansiktet, loppbett pa kroppen och ett storre ordforrad pa spanska. Det var kramar, det var gladje och det var mycket dans!

Festdagar i Quito i flera bemarkelser. Vi var dar for att fira FENOCIN´s 40-arsjubileum, vi firade var egen aterforening och detta sammanfoll med "festdagarna" i Quito  (El año 2008 marca 474 años de la fundación española de Quito, 30 años desde que fue nombrada Patrimonio Cultural de la Humanidad y abre la conmemoración del Bicentenario del 10 de agosto de 1809, fecha histórica fundamental para el país).

Det var intressant att hora om allas upplevelser under den forsta manaden. Manga liknande upplevelser hade vi erfarit, men det var ocksa manga skilda berattelser. Nakenchockar, kommentarer om dovstumhet och missforstand pa grund av spraket. En av oss blev till och med kvarlamnad av bussen vid ett vagstopp, var pa parkamraten inte markte det! Haha! Vi har skrattat at en del historier, forstatt varandra i aterupplevandet av nagra andra mindre roliga skeenden och tillsammans planerat infor kommande manader.

Allt var sa latt och underbart igen i Quito. Men det var en annan verklighet. Det kandes skont att komma tillbaka till Punkuwayku. Nar jag klev av den sista bussen blev jag lugn av att kliva ut i den tysta naturen. Det enda jag horde var ljuden fran nattdjuren och barn som lekte pa nagra gardar vid sidan av vagen upp mot familjen. Det blev ett kart aterseende aven dar, de sade att de hade saknat mig och att det hade kants tomt utan mig.

Idag har jag och Lina kastats in i praktikverkligheten igen. Pa morgonen hjalpte vi till med utdelning av livsmedel till manniskor over 65 ar, handikappade och barn mellan 2 och 5 ar. Det ar ett projekt som Rafael Correas regering har utformat och som utfors var tredje manad. Efter nagon timma dar fick vi delta i en "taller" om de olika regeringarnas roller. Till exempel vilka uppgifter de olika regeringsnivaerna ansvarar for.
 
Det kanns bra att vara tillbaka. Over forvantan faktiskt. Men jag ser fram emot nasta aterforening, for det har ar manniskor som jag intensivt levt tillsammans med i tva manader och nu saknar jag dem i min vardag. I Quito skalade vi for var klass och jag vill utbringa nagot liknande har; vilka grymma manniskor jag far lara kanna, mer och mer for varje gang vi ar tillsammans!

/Therese

Kommentarer
Postat av: Sara

Det ar en skal jag garna stammer in i..

Saknar er allihop och langtar tills vi ses igen!

puss

2008-12-08 @ 20:37:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0