globala i ecuador

Igårkväll blev vi hembjudna till en somm jobbar på Latinamerikagruppernas kontor i Quito
(SAL). Efter att vi ätit klart och vilat våra mätta magar började det ramla in en hel del ecuatorianer. Med min svaga spanska i åtanke kände jag mig en aning besvärad över tanken att socialisera mig med det nya sällskapet. Dock fick jag tillfället att öva på känslan av att vara socialt handikappad då samtalet med mina nya vänner blev aningen krystat. När tiden led började några att dansa och jag var inte sen att gå upp på golvet. Snart blev jag
uppbjuden och gensat hade jag hittat en ny form för att socialicera mig. Dock är inte salsa min starka sida vilket gjorde att mannen jag dansade med började lära mig stegen och höftrörelserna. För att bryta det genusmönster som jag kände var så tydligt både genom att jag blev instruerad i dansen samt att jag blev förd tog jag och snurrade min partner ett
par varv runt min arm. genusrollerna byttes för en stund om och min partner blev paff av detta snedteg i det manliga och kvinnliga spelet. Likaså var de övriga gästerna på festen som stannade upp en stund från sina konversaitoner.
 Allt som kvällen led började jag tycka att det var mer och mer kul att dansa. Vi gick från festen för att besöka en av stans klubbar. Där spelades båden salsa och annat. Jag fortsatte att bli lärd och förd men då och då förde jag iväg min partner på en snurr ut på dansgolvet. En gång möttes det av ett förvånande skratt för att visa att något gått fel. En annan gång köpte min prtner helt mitt initiativ och en mer inproviserande form av  dans utvecklades vilket jag tyckte var betydkigt roligare än att följa en dansesn regler. Jag har nog aldrig sansat så mycket som denna natt i Quito och det var länge sedan jag hade så kul. Att pardansen även uppmuntrar till konversationer är något som min spanska
mådde mycket bra av. Tänk om jag kunde slippa bårka med dess genusmönster och istället dansa hur jag vill inom pardansens dynamik, då kanske jag faktiskt skulle höja den till skyarna. Sen skulle jag även önska att dansgolvet bestod av mer blandade könskonstellationer än kvinna och man. Även fast formen är romantisk och anspelar på sexalla
rörelser är ju detta bara en lek med kroppar som kan utföras med både manliga och kvinnliga vänner.
/Jennie Åström

Efter många månaders förberedelser och en hel del nervositet över vad som komma skall samt om packlistan är komplett har vi äntligen landat i Ecuador och befinner oss nu i Quito. Som vanligt när jag är ute och reser anlände vi hit när det var mörkt vilket betyder att vi knappast hade någon uppfattning om hur staden såg ut när vi gick och lade oss. När hundarna på gatan utanför hotstelet tillsammans med tutande bilar hade väckt mig morgonen efter ankomst, lättade jag på persienerna för att mötas av den fabtastisk utsikt. När jag tittade ut över husen på andra siden gatan möttes min blick av full aktivitet. En man och en kvinna stod och hängde tvätt på varsina altaner och ett gäng uniformmerade elever var i full gång att skjuta upp sin skulbuss för den branta backen som vi för tillfället bor på. Ovanför husen tonade sig ett grönt och bördigt berg upp och från dess fot och en bra bit upp sträckte sig en flock av vitgråa hus. Tillsammans bildade de ett lager av mosaik. Hela Quito är en enorm mosaikplatta konstruerad av hus i vita, grå och gula färger. Allt i en ton som påminner mig om att staden tillhör ett av latinamerikas fattigaste länder. Molntäcket som börjat lätta över den högt belägna staden hade nu letat sig upp mot bergssluttningarna. Jag hade vaknat till en ljummen morgon i en stad där både höstkyla och sommarvärme kan göra sig påminnda på samma dag.
/Jennie Åström