Amazonas öppna sár

Karnavalfirande i Guaysimi i orienten med familjen. Under den första dagen pa karnavalen var det en parad och alla saraguros, som flyttat till eller var pa besök i Guaysimi hade klätt upp sig i sina traditionella kläder för att delta i taget. En stackars asna som pappa Miguel red kläddes upp med ballonger och glittrade fransar. Redan när den kom till centrum där paraden skulle ga av stapeln var den genom svettig. Grimman den hade var av ett plastaktigt rep och efter all den tid som grimman nätt mot den stackars mulen hade det bildats tva djupa skavsar i form av öppna, fuktiga, röda faror som gick tvärs över mulen. När paraden var slut och asnan skulle fraktas hem bands den fast pa ett flak dár även vi mánniskor akte. Repet som höll den fast drogs at da bilen började aka och asnan stretade pa det öppna flaket. Grimman som gick strax under ögat akte in i det öppna ögat medan asnas stretade och det bilades en flod av tarar under det atstramade repet. Jag led mycket med den lilla asna och försökte papeka flera ganger hur grimman gjorde den illa. Det fixar vi när vi kommer hem sade de andra. Inte fick den asnan nagon ny grimma och nar den nagra dagar senare skulle mala sockerrör sag jag hur det kröp sma flugor och djur i skavsaren.

Regskogen är oerhört frisk, grönskade och vacker. Där jag var fanns det mycket uppodlad mark och jag gick bara en liten sväng i regnskogen för att ta mig till familjens bananplantage. Under den tiden han jag tjänna att jag aldrig ville ta mig därifran. Jag badade ocksa i en kristallklar flod i Zamora, pa vágen hem. Senare mötte jag upp handledare och parkamrat Asa i ett samhälle mer norrut där det nästan bara bodde saraguros. Där fanns det änn mindre regskog och änn mer uppodlad akermark. Hela regskogen betäcks av stora upprivna sar dár inte längre frodiga träd far växa. I Sverige tycker jag att det är charmigt med ängar och öppna landskap men i regnskogen blir öppenheten ful och sarliknande. Vad är sillnaden? Varför har människor i Amazonas inte samma rätt, enligt mig, att odla grödor pa bördig mark som bönder som värnar om öppna landskap i Sverige? Skillnaden är ingen. Och faktum är att varenda betande ko som haller skogarna borta är överflódig och ett hot mot naturen. Visst ska vi odla sa att vi far mat pa bordet men de som behöver mest mark av det som tidigare varit vacker skog är just betande kor som sedan kommer att befinna sig pa varat matbord eller som haller oss med mjölk. Ja vi far nog bli veganer allihop om vi vill bevara regnskog samt svensk löv, tall och granskog.

Jennie Áström

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0